Rösten från UmbrienSkapad av italianholydays.info mån, november 30, 2009 11:26:32Har varit borta från bloggen en tid nu. Det behöver
visserligen inte påpekas efter som du redan har konstaterat detta. Nå väl. Nu är jag är tillbaka igen (vilket inte
heller behöver påpekas, efter som du ser det här). Ska i alla fall försöka vara lite med frekvent med
att meddela mina tankar och berätta om vad som sker här i glesbygden.
Nu är olivskörden avslutad. Men det är nog inte många
i Skandinavien som vet det. I år gick det förvånansvärt snabbt – i alla fall
för mig.
Det berodde på ett par faktorer. Dels var skörden
medelmåttig. Det var ca en tredjedel av en god skörd. Det mesta hade en
gigantisk hagelskur slagit ner från träden i början av hösten. Alltså de flesta
oliverna låg på marken. Trots den ringa skörden var kvaliteten ändå utmärkt.
Den andra faktorn till den snabba skörden var att jag
hade hjälp av mina grannar.
Så iväg med oliverna till pressen. Här gäller det att
pressa snabbt om det ska bli en bra olja. Men det är lättare sagt än gjort
under skördens första veckor. Olivpressarna har bråda dagar och jobbar dygnet
runt. Trots det kan det vara långa väntetider.
Nå jag. Jag lyckades pressa in mig hos den närbelägna
Antonio Fratinis press.
Antonio är en vresig gubbe som man inte kör med hur
som helst. Och han, precis som jag, ser dåligt och måste bära tjocka
buteljbottade brillor.
Då mina oliver var pressade och oljan upptappad i
sina rostfria dunkar var det dags för betalning. Och att betala för pressningen
är inte bara att slanta upp en Euro per pressat kilo oliver. Oh nej! Här råder
det en byråkratisk betalnings- och registreringsprocess. Olivolja är allvarliga
saker. Allt ska registreras och arkiveras. Myndigheterna har nämligen järnkoll
på oljan! Och det kan te sig lustigt och mystiskt i många fall. Till exempel:
Man vet hur många olivträd det finns i Italien. Därför vet man också hur mycket
oliver det skördas. Det meddelar olivpressarna eftersom alla oliver som pressas
först vägs in. Sen vägs den pressade oljan. All produktion slås samman i hela
Italien och så vet jordbruksdepartementet hur mycket olja som produceras. (Det
hela har med bidragssystemet att göra). Men – ett stort MEN – trots det
exporteras det mer jungfruolja från Italien än vad som produceras! Så inte
undra på att det går att köpa bilig smaragdgrön jungfruolja till lågpris utanför
Italien. Vad det beror på vill jag inte gå in på trots att jag känner
tillförklaringen. Att notera är däremot att maken alltid ligger alltid i nivå
med priset. Fast det kan många lurade konsumenter inte tyvärr avgöra.
OK, tillbaks till vad som hände på Fratinis lilla
kontor. Jag som är extremt närsynt var tvungen att ta av mig mina brillor när
jag skulle skriva på alla pappren. Arbetet sköttes mellan mig och Fratinis
dotter. Pappa Antonio stod hela tiden vid sidan och övervakade buttert arbetet.
Vid det här tillfället tog även han av sig av sina brillor.
Då allt var undertecknat, betalt och klart gick han
ut i motagningshallen, eftersom det kom in en ny stor last med oliver som
skulle pressas. Jag gjorde mig också beredd att gå och trevade efter mina
brillor som jag lagt ifrån mig på röriga skrivbordet. Panikslagen upptäckte jag
att mina brillor var borta! Hur skulle jag nu kunna komma hem med bilen och min
olja? Jag kan bara se tydligt inom 20 centimeter! Bortom det är det som Lützens
dimma!
Antonios dotter hjälpte tjänstvilligt till att söka.
Efter ett par minuter hittade hon ett par brillor bland pappren. Dock inte
mina. Så… hördes ett skrik ute från mottagningshallen.
– Hjälp, hjälp! Jag kan inte se!
Jag har förlorat synen!
Tumult uppstod. Det visade sig att gubben Fratini i hastigheten tagit mina brillor istället för sina då han lämnade kontoret. Djupt skakad vinglade han nu omkring
i hallen bland väntande oliver.
Raskt sprang dottern ut till pappan med de brillor hon hittat på
kontoret och jag fick mina tillbaka. Vi återfick
båda synen omedelbart.Vilket mirakel! För det är tydligt att det inte bara är i bibeln som
folk får tillbaka synen. Det händer också hos Fratinis – i verkligheten.
Rösten från UmbrienSkapad av italianholydays.info mån, april 27, 2009 16:54:09Att Världen är rätt liten är
ett begrepp som verkligen står sig. Om inte annat så bevisar följande händelse
detta:
Vår son Lucas, som bor och
arbetar i Sverige, var för en tid sedan på kurs. I kaffepausen stötte han ihop
med en ung kvinna och de började att artighetsprata för att få tiden att gå.
Den unga damen upplyste då, att innan hon började på sitt nuvarande arbete,
hade hon jobbat på en italiensk agritourismo som någon slags värdinna och att
det är jättemysigt i Italien. Fick hon chansen, skulle hon gärna flytta dit
igen. Sonen berättade då att föräldrarna hade flyttat till Italien och nu
förvaltar semesterlägenheter i den umbriska lilla byn Panicale.
Givetvis var hon nyfiken på
hur ”vi” hade hamnat där, så sonen undrade om hon ville höra den långa eller
den korta versionen. Naturligtvis ville hon höra den långa versionen, eftersom
det fanns tid och kafferasten just hade börjat.
– OK, sa sonen (ungdomar säger ofta så), för drygt
50 år sedan när farfar bodde och arbetade i Rom lärde han känna en familj
Cesarini som kom just från Panicae… (Och så drog han hela storyn fram till hur
Gun Cesarini hade bett oss komma ner till Panicale för att hjälpa henne med
familjens bostäder på sin ålders höst).
Då säger hon, flickan med kaffekoppen, alltså:
–
Du heter möjligtvis inte Hommerberg
i efternamn och din farfar heter väl inte SIgge, undrade hon nyfiket?
–
Jo, svarade han
förvånat. Hur kunde du gissa det?
–
Jag tyckte det hela lät
så bekant på något sätt. Du förstår. När jag skulle åka till den där
agritourismon för att jobba, sökte jag information om Italien för att lära mig. Jag sökte länge,
och fann efter mycket letande precis vad jag sökte på ett antikvariat. Det var
böckerna ”Om ni reser till Rom” och ”Om ni reser till Italien” av just Sigge
Hommerberg. Jääättebra böcker!!! Han måste vara rätt så gammal nu? Men kan du
inte fixa så att jag får träffa din farfar så jag får tacka honom?
Tyvärr, någon träff kunde
inte bli av. Sigge gick ur tiden för nästan ett decennium sedan. Men han har
fortfarande sina fans – även i den yngre generationen.
Likt
ringar på vattnet breder olivoljan med märket ”Villa Bobiana” ut sig (fast ännu
rätt blygsamt). Först hamnade den på Hamnkrogen i Gränna där den naturligtvis
också går att köpa. Och nu är det en kvinna som är sommelier i
Helsingborg som i dagarna har börjat sälja vår olja i staden. Christina
Nordin heter hon och är överraskad av den fina kvaliteten. Så nu
är det slut med oljan från Toscana för hennes del! Istället intresserar hon sig för den
umbriska oljan från Trasimenos kullar. Just det! Även hon har fallit för vår
olja, ”Villa Bobiana”. Den finns nu i hennes butik, La Cave, som ligger på
Kullagatan 44. Så nu kan även helsingborgarna få njuta av livets krydda! Och
finns det gourmeter som känner oljeberoende i kungliga huvudkommunen, behöver
de inte åka söder över för att få tag i detta njutningsmedel – om de inte vill
besöka vår ”oljekälla” i Panicale förstås. Villa Bobianas oljeagent i Sverige, JM
Profilreklam, på Wollmar Yxkullsgatan står självfallet här till stockholmarnas
tjänst.
Rösten från UmbrienSkapad av italianholydays.info tor, april 16, 2009 07:39:32Jag har upplevt mitt livs
första jordbävning, men det var en bra bit från epicentrum. Och så här gick det
till.
Tidigt en morgon ringde
telefonen. Hustru och jag var just i färd med frukostbestyren. Eftersom Ann var
närmast luren var det hon som svarade.
Det var sonen från som upprört frågade om huset stod kvar och vi var i
livet.
–
Vaddå???, undrade Ann
förvånat.
–
Vet ni inte att det har
varit jordbävning, sa sonen
upphetsat.
–
Bobby, har du märkt att
det varit jordbävning i natt, ropade Ann till mig.
Jag gick raka vägen och
satte på TVn och kopplade in RAIs 24-timmars nyheter.
Där framgick den totala
förintelsen. Raserade hus, förtvivlade människor, upphetsade reportrar,
brandmän och ambulanser. Hela dagen strömmade rapporter från L´Aquila, 15 mil
från oss i Panicale. Och vi hade inte märkt någonting! Det beror på att området
kring Trasimenosjön är ett jordbävningssäkert område. Det ligger inte på någon
förkastningssänka. Vad jag vet har här aldrig i historien skett någon
omskakande katastrof i likhet med vad som hände i Assisi och nu i L´Aquila.
Fast osvuret är bäst. Ingen vet vad som har hänt här i förhistorisk tid. Så, om
sonen inte hade ringt oss på morgonen hade vi varit ovetandes om katastrofen
ända tills vi hade slagit på TVn för att titta på kvällsnyheterna.
Det dröjde inte många timmar
efter vi blivit varse om tragedin förrän e-mailen började strömma in. Det var
mail från både oroliga vänner och rädda gäster som bokat lägenheter. Ända ifrån
USA kom det mail. Alla undrade om
vi var vid liv och om det var säkert att resa till Panicale och Umbrien.
Under den följande veckan
blev många lugnande svar som skickades iväg från Fontalloggio.
Men trots olyckor och elände
rubbas inte traditionerna i det här landet. Så, på påskdagen rullade som
vanligt Panicales stora ostrace igång. I vilken gång i ordningen vet jag inte.
Men traditionen har säkert många år på nacken.
Tävlingen går till så, att
två lag med ett antal deltagare ska rulla var sin 20 kilos pecorinoost runt
Panicales yttermur.
Osten rullas upp på ett
specialband och kastas sedan ut som en jättelik jo-jo. Det gäller att slunga ut
denna tunga jättetrissa på ett sådant sätt att den klarar att ta sig runt alla
hörn och kan ta svängarna. Laget som klarar att på detta sätt rulla runt byn
med osten på minst antal kast, har vunnit. Priset är äran. Förlorarna får
däremot som straff bjuda hela byn på kalas med vin, bröd och rökt grishals.
Tävlingen bjuder på många
festliga inslag. Ett är om osten råkar rulla av vägen och hamna i ett djupt
dike. Så ska den ”spelas” därifrån. Bärs den upp blir det straffpoäng.
Den intresserade och oftast
närgångna publiken lever farligt. Att bli överkörd av detta rullande livsmedel
innebär i det närmaste dödsfara. För ett par år sedan blev jag vittne till vad
denna djävulska ost kan ställa till med. En bil som råkade stå i vägen (rätt åt
ägaren, ty alla bilar längs tävlingsbanan avhyses av polisen ett dygn innan
tävlingen) blev totalramponerad. Den lilla Fiaten såg ut som om den hade haft
en dust med stora kommunalångvälten. Och då kan man ju föreställa sig vad som
händer när en ouppmärksam och fotograferande turist utsätts för en närkontakt
av första graden.
Ostar är i sanning inte
att leka med!
PS.
Är det någon som är nyfiken
på hur det här spektaklet ter sig, så är det bara att klicka på nedanstående
länk.
http://www.youtube.com/watch?v=gA7Mf-dipCI
Bara ett litet påpekande
först. I det vinnande laget ingick i år församlingsprästen Don Bruno. Det är
den vithårige mannen med skägg och solglasögon. Inte undra på att laget med knapp
nåd vann med guds hjälp och en tandborste – förlåt, en ost.
Rösten från UmbrienSkapad av italianholydays.info fre, mars 27, 2009 16:53:18Nu börjar förfrågningarna
strömma in. Trots lågkonjunktur och svag krona är det många som hör av sig och
vill hyra. På mig verkar det som om det inte rådde lågkonjunktur och svag kronkurs. För hos oss ser det nästan ut vara högkonjunktur. Men, än så länge är inte allt
slutsålt.
Nu, till vinet. För det är
inte bara lägenheter som förfrågningarna gäller. Det gäller också vin och det
är mestadels kvinnor som frågar.
– Jo, vi tänkte hyra hos er
och det så att min man är väldigt vinintresserad. Du förstår, vi är med i en
vinklubb. Min man gillar i första hand "Tåskaanska" viner. Speciellt är det ”tjiiaanti”. Känner ni till en Toscansk vingård som vinifierar och ligger nära er?
– Nää, brukar jag säga. Men
jag känner till ett antal vingårdar här i Umbrien som gör mycket fina viner.
– Jasså, man gör vin i
Umbrien också? Vad då för viner?
– Vi har bland annat de goda
Orvieto Classico vinerna. Så har vi Lamborghinis viner med vingården strax
intill oss och Montefalco Sagrantino och…
– Oj då, jag som trodde
Lamborghini bara var ett sportbilsmärke. Finns det vin med det namnet också?
Och Orvieto Classico känner vi till. Men det trodde jag var från "Tåskaana"?
– Helt riktigt, säger jag.
Det var sportbilskungen som startade vingården som en hobby. I dag drivs gården av
hans dotter och vinet hon producerar är rött och har samma kvalitet som bilarna.
Beträffande Orvieto Classico är det i allra högsta grad umbriskt eftersom
Orvieto ligger i Umbrien. Och den Classicon som säljs på systemet i Sverige,
tycker jag inte är en god representant för Orvietovinerna!
Efter några minuters
pratande fram och tillbaka brukar frågeställaren få klart för sig att även i
det Umbriska landskapet produceras det en hel del fantastiska viner. Om än inte
i så stor skala som i Toscana, som i många fall på grund av mångdubbelt större volymer skaffat sig ett rykte utanför Italien. Men samtalet har ändå resulterat i en uthyrning och nyfikenhet på
”hemliga” viner.
Och nu till Hommans vinkurs, Del 1.
Denna femtonsekunders utbildning kan göra vem som helst till vinhabitué. Så
häng med nu och förvåna sedan dina kumpaner i vinklubben.
Alltså. Det finns fem
sorters vin: Rött vin, vitt vin, rosé, samt gott och dåligt vin. Så vitt du
inte är totalt färgblind klarar du med denna upplysning första delen av kursen.
Vad sedan beträffar smaken, gott eller dåligt, avgör den törstige själv den
saken. (Del 2 är däremot mångårig och kräver 100-tals liter vin av olika sorter för att skaffa sig en trovärdig smakpalett. Något som aldrig går att läsa sig till men har samband med det sista avsnittet i vinkursens första del).
Häpp och skål och känn dig
utexaminerad!
Mina vänner Kaja och Lars-Erik Nimskov. Enligt mitt tycke de bästa vinmakarna i trakten. Deras utmärkta vin heter Boschetto. Och det vinet står alltid som välkomstvin i våra bostäder då gästerna kommer.
PS. Återkommer i en senare blogg
om ett illegalt (men äkta)
Montepuliciano Nobile som säljs till 10-delen av priset men utan
etikett. DS
Rösten från UmbrienSkapad av italianholydays.info ons, mars 18, 2009 18:33:05
I dag gick vår första
riktiga transport om 136 liter olivolja med lastbil till Sverige. “Vila
Bobiana” har fått sin första kund i den Kalla Nord!
Villa Bobiana är märket på
vår Extra Virgina Olivolja som kommer från våra egna träd här i Panicale. I
olivlunden växer sorterna Lecino och Frantoio. Vi skördar dem för hand i
november. Förra året gav både en rik och fin skörd.
Frantoio är de gröna
oliverna som ger smaragdfärgen och kryddan. Lecino, som blir svarta när de
mognar, tillför mildheten och den gyllne färgen i olja. Tillsammans, i lämpliga
proportioner, då de pressas ger de i sin mix en läcker gulgrön olja som är lite
pikant I smaken. Det vill säga, den är fruktig och en smula kryddigt pepprig.
Att få njuta denna olja på
en broschetta med salt och lite vitlök, är nog det läckraste någon kan uppleva.
Får man sedan ett glas umbriskt vin därtill, vit Grechetto eller en djupröd
mustig Sangiovese, så är lyckan fullständig.
Oljan som kommer från
kullarna runt Trasimenosjön, räknas till den allra främsta i världen. Det märks
också på priset. I tjusiga butiken på fina gatan i stora staden där allsköns
delikatesser säljes till gorméer, kan en liter av denna ”kulturnektar” kosta
mellan 35 och 40 euro litern. Jo då, men då har oljan först gått igenom ett
antal mellanhänder. Inte undra på att den ibland kallas för Umbriens gröna
guld.
För att skryta lite grann,
och det gör jag helt oförblommerat eftersom det är min blogg, så ska jag säga
att olivpressen som pressar vår olja, också är hovleverantörer till furstehovet
i Monaco. Det du!
Men är du inte nyfiken på
vem i Sverige som blev så tänd på vår olja så att han på rot köpte 100 liter?
Det är Pelle Bergström som har Hamnkrogen i den lilla staden Gränna. Så nu får staden en attraktion utöver
sina polkagrisar – nämligen extra virgin olivolja av märken Villa Bobiana från
Panicale!
Hamnkrogen i Gränna blir den
första krog i Sverige som kan presentera denna umbriska delikatess tillsammans
med broschetta eller nybakat bröd, salt och vitlök.
Själv tycker jag det är
jättekul att just den lilla staden Gränna blir först. För alla nya stora
trendiga saker kommer först till innekrogarna i kungliga huvudstaden. Men tji
blev det den här gången. Gränna blev först! Och det känns speciellt kul
eftersom jag för länge sedan bodde inte långt ifrån polkagrismetropolen.
Så, är du nyfiken på hur vår
olja smakar. Sväng av motorvägen och stick in till Pelle på Hamnkrogen i Gränna
och förlusta gommen med Umbriens gröna guld.
Och skulle du sedan bli så
sugen att du vill lära dig mer om oliver och olivolja, så är du välkommen hit
till olivskörden i november. Då har du möjlighet att ”plocka ihop” ett par
liter i vår olivlund. Tänk dig vilken fröjd att kunna ställa fram en sådan
flaska på bordet och sedan säga till dina middagsgäster.
– Det där är handplockad
olivolja. Handplockad av mig!
HEP!
En typisk oljekanna av bordsmodell i rostfritt. Rymmer 0,5 l. Fungerar även i köket.
Rösten från UmbrienSkapad av italianholydays.info fre, mars 13, 2009 15:19:06
I dag skriver vi fredagen
den 13. Enligt hävderna ska det vara en riktig otursdag, eller som man också
kan säga, en Tycho Brahe-dag.
Mja, just den här fredagen
känns det lite annorlunda och optimistiskt. Visserligen har bara halva dagen gått, men jag kan ändå
konstatera följande: Den allvetande sanningsmegafonen Dagens Nyheter meddelar
att kronan stärkts med 60 öre sedan förra fredagen. Tidningen skriver också att
börserna går upp och inflationen hålls i schack. Helt i linje med detta tonar
spalterna ner elände som får oss att se svart. Det har jag sett på nätet. Och eftersom detta är komponerat av ettor och nollor (binära tal) måste det också vara sant. Precis som "allt som är tryckt" är sant. Eller…
På mig verkar det som om
tidningens ”domedagsredaktörer” vill att vi nu ska få lite solsken och att det
ska våras – trots allt. (Det går ju faktiskt att sälja upplaga på det också).
Ja, så om inget oförutsett elände skulle drabba mig under resten av dagen, skulle
jag kunna kalla just denna fredag 13 för en ”Tyck-om-Brahe-dag”!
En sak är emellertid viss. I dag
verkar våren ha kommit till Panicale på allvar. Ett säkert vårtecken är att
olivträden runt om i trakten nästan är färdigbeskurna. Dock är inte mina träd
klara ännu. Till skillnad från andra runt omkring har jag haft mycket annat
att pyssla med, så träden har fått stå tillbaka. Men de som är klara har nu
tänt sina eldar.
Över allt brinner, sprakar
och ryker det från rishögarna. Ibland ryker det så till den milda grad att det måste vara värre än den Lütsendimma Gustav II Adolf kom till korta i – om nu vinden
skulle blåsa fel. Och det gjorde den här.
Grannens bål vände röken mot
vår tvätt som hängde på tork i solskenet. Jag fick därför, hals över huvud,
kasta mig ut ifrån kontoret och rycka ner lakanen från tvättlinan. För somna in
i rökanlupna lakan tror jag inte är någon höjdare. Speciellt som man har själv
slutat röka för nästan ett år sedan.
Oj, ursäkta avvikelsen från
ämnet. Jag skulle ju tala om att det grönskar. Och det gör det. På många andra
träd är lövsprickningen nära.
Inte nog med att mimosan
blommar sedan tio dagar. Nu blommar också aprikosträden med
sina skära blommor, mandel- och plommonträden med sina vita. Ett och annat vårsömnigt bi surrar runt träden och drar i sig sin första frukost på nektar. Och snart får vi
se forsythians och ginstens fyrverkeri av gula små blommor på sluttningarna.
Årets bästa tid i Panicale närmar sig snart…
…iiii den häääärliiiga vååår, uuuti våååårsooolens
glaaaaans!
Snacka om att vara
priviligierad.
Glad helg!
PS.
Glömde säga att jag tycker
aprikosträden är besynnerliga. Först blommar de. Och när alla blommor vissnat och trillat av så kommer bladen. Ibland så kan naturen vara lite bakvänd.
Rösten från UmbrienSkapad av italianholydays.info tis, mars 10, 2009 10:05:10I söndags verkade det som våren gjorde sina stapplande försök i Panicale. Himlen var klarblå och solen strålade. Sikten var glasklar, så utsikten från huset över Trasimenosjön var magnifik. Jag noterade också nästan 20 grader (plus!) i skuggan!
Mimosan blommar. De gula små blommorna hänger i klasar mellan de gröna löven. Mycket solgult och vackert. Och mandelträden har slagit ut, ska också meddelas. Sen dröjer det inte länge innan "vildtulpanerna" visar sig i markerna. Men, det som jag tyckerär det absolut bästa. Vildsparrisen, årets verkliga superprimör, är snart här!. Nu får jag får bara hoppas att det bara blir ännu bättre vad det lider. För snart kommer våra första gäster och då vill vi naturligtvis bjuda på ett strålande väder för glädja frusna nordbor.
Kan också meddelas att vi fortfarande har några lägenheter lediga under maj månad – än så länge. Så om du känner för att komma hit i maj – den definitivt bästa månaden här – så skynda dig och boka. Gör du det innan första april så bjuder vi på en "eurorabatt". Du får hyra till den gamla eurokursen som gällde innan kronan försvagades. Så räkna på kursen EUR1,oo=SEK10,oo! PASSA PÅ, VI STÄRKER DIN KRONAS VÄRDE!!!!
Och så vill jag meddela en nyhet för i år. Vi kommer att kunna erbjuda Panicales första B&B!
Det blir ett fantastiskt ställe, alldeles intill en av Panicales stadsportar. Huset är ett gammalt palats som nu renoverats. Både Ann och jag anser att det här är speciellt lämpligt för dem som bara vill gästa Panicale några dagar under sin Italiensemester.
Vårt nya B&B bjuder på tre fantastiska dubbelrum, möblerat med stilenliga möbler och vackra takmålningar från 1700-talet. Galanta badrum hör till. I direkt anknytning till dubbelrummen finns en elegant salong, också den stilenligt möblerad och med stor öppen spis. Frukosten intar gästerna i en trevlig liten matsal. På baksidan av huset finns en underbar, skyddad trädgård i två etage, kringgärdad av en liten vingård.
Rum på detta speciella B&B kan man få från tre nätter och mer. Och om allt fungerar, som det ska, har byggmästaren lovat att senast i början maj ska detta B&B kunna ta emot sina första gäster.
Intresserad att bli den första gästen här? I så fall kontakta oss på vår hemsida, http://www.italianholydays.info så ska vi berätta mer. Och bokar du till premiären, lovar jag att det står en flaska premiärchampagne på rummet som välkomnar dig!
Rösten från UmbrienSkapad av italianholydays.info lör, mars 07, 2009 12:53:44Shopping
tycks vara ett av de stora nöjena för många turister. Jag brukar då och då få
frågan om jag känner till någon outlet. Och visst gör jag det. Det finns en
mycket populär och jättelik sådan här i närheten, på andra sidan Toskanska
gränsen. Den har faktiskt blivit en så populär och välbesökt attraktion bland
turister att man nu börjar ta inträde av besökarna som kommer dit, sägs det.
Snacka om turistfälla!
Själv
har jag aldrig varit där och lär nog inte åka dit heller.
Men,
för dem som vill shoppa på nära håll och utan inträde, finns det också
möjlighet att köpa märkeskläder till – vrakpriser. Det är bara att besöka någon
av de många marknaderna i trakten. Varje by och stad har sin egen marknad en gång
i veckan. Marknaderna är olika stora och innehållsrika. En del är som jättelika
utomhusvaruhus där det går att köpa det mesta – kläder, husgeråd, verktyg mat,
leksaker, klockor och elektronik. Andra är något mer blygsamma. Men det är
alltid samma månglare som här på plats. Den som besökt marknaderna i trakten
lär snart känna igen folket i stånden.
Här
i Panicale har vi marknad, varje fredag. Det är en liten marknad. Men, trots
sin litenhet är den väldigt välsorterad och det går att handla kvalitetsvaror
mycket billigt. Märkesskor, modejeans, lädervaror och tröjor köper man till
halva priset jämfört vad man annars får betala i butikerna på fina gatan i
stora staden.
En
del av varorna har märken andra inte. Men man känner ändå igen dem på design
och modell. Och, jag säger det
igen, här säljs allt till vrakpriser!
Hur
kan det komma sig? Nja, jag vill inte sprida några rykten, men jag fick vissa
tankar efter att ha läst boken ”Gomorra”. Läs den du också! Den finns översatt
till svenska.
